Jílové

På platsen för en äldre fästning från år 1370 lät Jindřich z Bünau uppföra ett vattenslott, och år 1574 byggde arkitekten Valentin Preisler om det till ett renässansslott två våningar högre. Efter slaget vid Vita berget förlorade släkten Bünau sin egendom, och slottet köptes av Kryštof Šimon Thun, vars ättling František Zikmund Thun-Hohenstein gav det i slutet av 1600-talet den form som ligger nära dagens. År 1842 hyrde Josef Münzberg den oanvända byggnaden och inrättade här en ylle- och textilfabrik; till slottet tillkom då också en park med damm och trädgårdar. Släkten Thun återvände till slottet som sitt huvudsäte år 1932, men redan år 1945 skadades byggnaden svårt av bombningar, och efter kriget beslagtogs den av staten som tysk egendom. En omfattande rekonstruktion från början av tjugotalet har återställt bottenvåningen, första våningen, källarna och parken; idag är slottet i stadens ägo och fungerar som ett kulturcentrum med utställningar om lokal historia, fluoritbrytning och släkten Bünau, kompletterade med slottets bibliotek. Besökaren möts här av renässansarkitektur med spår av det händelserika tjugonde seklet.