Střekov (borg)

Denna markanta landmärkesbyggnad i Elbedalen, som sedan 1963 är skyddad som kulturminne, uppkom sannolikt på initiativ av kung Jan Lucemburský, som 1319 förlänade lénet här till Pešík z Veitmile. Samma år erhöll Vartenberkové bostället, och efter att ytterligare ägare hade avlöst varandra, bland dem markgrevarna från Meissen, Kladenští z Kladna och Fictumové, byggde Glacové ze Starého dvora om det i början av sextonde århundradet till en bekvämare spätgotisk gestalt. Lobkowiczové ägde borgen längst, nämligen åren från 1563 till 1945 och åter igen från 1992, och de bebodde den visserligen inte permanent, men höll den i fungerande skick ända fram till trettioåriga kriget. Under detta krig erövrades och brändes borgen dock upprepade gånger, och inte ens att den under sjuåriga kriget för sista gången tjänstgjorde som militärfästning hejdade dess successiva förfall. En ny epok innebar romantikens tid, då ruinen blev ett eftertraktat mål för framstående personligheter likaväl som för vanliga turister, för vilkas skull en restaurang tillkom här 1830, varefter följde omfattande byggnadsändringar under 1880-talet samt åren från 1911 till 1912.