Kašperk

Denna majestätiska gränsfästning, som idag tjänar som en för allmänheten tillgänglig kulturminnesmärke, lät kung Karl IV. uppföra år 1356. Slottet förblev dock i kunglig ägo endast till år 1365, då monarken pantsatte det till Jan Očka av Vlašim, varefter pantinnehavarna – såsom Petr Zmrzlík av Svojšíno med sin son, herrarna av Švamberk eller Zdeněk Konopišťský av Šternberk – avlöste varandra ända tills sätesgården övergavs i början av sjuttonhundratalet. Den efterföljande uthyrningen till staden Kašperské Hory i slutet av sextonhundratalet ledde, på grund av försummat underhåll, till att byggnaden förföll, vilket efter trettioåriga kriget fullbordades genom att murverket monterades ned som byggnadsmaterial. Den arkitektoniska kärnan i ruinen är en rymlig palatsbyggnad som på de kortare sidorna inramas av två prismatiska bostadstorn, och till dess ringmur tillfogades under den sengotiska tiden borggårdsbyggnaden samt, i väster, den anslutande nedre borgen med dess enda bevarade byggnad i västra änden. Av den yttre sengotiska befästningen, som enligt Tomáš Durdík var föga effektiv mot skjutvapen, har endast fragment bevarats till våra dagar, och framför allt dess mest högklassiga del, den utskjutna bastionen Pustý hrádek.